Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1852, sida 3

Styckegods. De spanska tjurfåktningarne hafva under de trenne sista månaderna kostat tre menniskor lifvet. Alla rollerna i detta skådespel tyckas vara lika farliga, ty af de tre offren var det ena en banderillo, det andra en picador och det tredje en matador. En universitetskansler. I Ryssland under Czarvåldet låses följande karakteristiska anekdot om general Kraftström, som en tid var curator (kansler) vid universitetet i Dorpat: Så ofta ordet curator nåmndes vid de latinska promotionerna, reste han sig upp srån sin stol och helsade mycket huldrikt på den som uttalade ordet, emedan han trodde att det endast gälde honom och naturligtvis måste åtföljas af vederbörliga smickrande uttryck om hans person. Huru många år har ni tjenat? frågade han engång en lärare vid latinskolan. — I tjugotvå år. — Och har ännu icke blifvit professor vid universitetet! utropade kanslern. Alla dessa plantor borde vara lika höga, sade han engång på en spatsertur i botaniska trådgården till den bekante Ledebur. — Men då måste man ju klippa bort blommorna. — Nå, så klipp dem dålStryk ut den der studenten ur akademiska matrikeln! sade han engång, når han fick se en student i civil drågt, men med akademisk mössa. — Han år redan utstruken.— Nå så stryk ut honom en gång tilll Lagarna bafva ingen retroaktiv kraft sade en student, som försäktade sin rått. — Hvad, Hans Kejserliga Majestäts lagar skulle inte ha retroaktiv krafiå ropade generalen ursinnig. Ni år en upprorsmakare och utstruken ur vår matrikel! Den riktiga middagstiden i England. Samtliga elektriska telegraf-linierna af Englands jernbanor hafva nyligen blifvit satta i förbindelse med en på Charing-Gross-platsen i London uppstäld apparat, genom hvilken den riktiga middagstiden skall angifvas. I samma ögonblick nämnligen som det astronomiska uret vid observatorium i Greenwich visar middagstimmen, slår klockan tolf på alla de orter, hvilka ligga vid jernbanan, — detta sker med tillhjelp af den elektriska telegrafen. Visserligen gifves det ännu några städer, hvilka behålla sin egen middagstid och icke vilja rätta sig efter Greenwich; dock hoppas man att denna partikularism, vid betraktande af den nytta, som denna nya inrättning kommer att medföra för affärslifvot i England, snart skall gifva med sig. A —