Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1852, sida 2

— Hvad, ropade han, man vågar såga Men ögonblickligen förvandlade sig hans raseri i det fullkomligaste lugn, och han sade till Carmagnola: — Fortfar, grefve! hvad såger man vidare? — Man tillågger, fortfor Carmagnola, som ensam bibehöll en orubblig kallblodighet, att den åkta dottren, hertiginnan Beatrixs barn, blifvit förd långt ifrån Milano, och att man lagt Azzolettas dotter, nuvarande prinsessan Bianca Visconti, i hennes vagga. — Det år usla sagor, sade hertigen; jag hoppas att ni inte tror ett ord deraf. — Folket, som beråttar sådana rykten, fortfor Carmagnola, omtala med förvånande noggrannhet alla dervid förekommande omståndigheter. De såga, att detta byte blifvit verkståldt af den hår nårvarande signor Ericcio. — Genom mig! ropade Ericcio, som icke litet förskräcktes vid denna oförmodade anklagelse. — Just af er sjelf, signor. OD och utan trifvel. fortfor Ericcio med ironiskt uttryck, beskyller man mig äfven att hafva mördat den oskyldiga varelsen?