Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1852, sida 2

stret kommer såkerligen att öppnas och den stackars Gabrino skall icke hafva väntat förgåfves. — Min furste, fortfor Carmagnola efter ett öÖgonblicks tystnad, jag år djupt erkänsam för den åra ni nu visat mig; men jag kan inte underlåta att meddela er eit besynnerligt rykte, hvartill man såtter mycken tro, och hvaröfver det år af stor vigt för mig att erhålla upplysning, hvilket ni sjelf snart skall inse. Iala, grefve, och om jag förmår gifva er denna uplysning — — — Ni kan det bättre ån någon annan. — Så tala då, jag år helt och hållet till er tjenst. — Nådigste herre, man påstår i Milano, att hertig Visconti haft tvenne döttrar, en med hertiginnan Beatrix, och den andra med sångerskan Azzoletta. Signor Carrara och grefve Grimaldi blefvo högeligen bestörta öfver Carmagnolas djerfhet — de voro båda lika oroliga deröfver. Det skulle varit dem kårare, att man icke valt dem såsom vittnen till ett upptråde, som hotade att taga ett tragiskt slut. Ett hemsk leende lekte på Ericcios låppar. Visconti vardt blodråd af vrede.