Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1852, sida 1

.ii F föres nu, utom fabrikens arbete, åfven det förra arbetet af samma händer, hvilkas fordringar hafva stigit. Landets kapital har också stigit, då der åstadkommes större produkt af samma menniskokraft; men det följer af sig sjelf, att vid beråkningen af kapitalförökelsen måste man fråndraga det belopp, som förloras af staten i skatt, åfvensom det, hvarmed befolkningen måste högre betala det inhemska, skyddade fabrikatet, ån ett fråmmande dylikt. Och ehuru arbetslönens stegring kan blifva ett resultat af fabriksanlåggningar, så år det icke derföre sagdt, att den alltid kommer att hålla sig uppe på samma höjd. Den ökade arbetsförtjensten år ett af de medel, som föranleda knytandet af äktenskapliga förbindelser; den härigenom ökade befolkningen kommer naturligtvis att föranleda förökandet af arbetarnes antal, tillfölje hvaraf med tiden efterfrågan af arbete kommer i ett annat förhållande till anbudet, och arbetslönen faller, så framt icke andra omståndigheter framkalla en stegring. Hår år verkan af skyddet på kapitalets förmerande framställd under så gynsamma förhållanden, som möjligt; men det ligger klart i dagen, att denna verkan af skyddet ingalunda bevisar, att ju icke den skyddade industrien kunde lika vål trifvas utan ett sådant; ånnu mindre kan det antagas som afgjordt att icke det erhållna resultatet kunnat vinnas på en annan och åndamålsenligare våg. Ty just det yttrade behofvet af skydd håntyder på, att det måste finnas en eller annan omständighet, som vanskliggör slorerandet af en dylik sabrik i ett land, och det är dersöre högst sannolikt, att det vunna resultatet skulle vunnits i ånnu fullkomligare grad, om kapitalerna ,anbringats i sådana industrigrenar, som båttre passade för landets förhållanden. Kapitalet, som ingick i anlåggningen af klådesfabriken, hade således, utan att kråfva någon skyddstull med. alla dess olågenheter, kunnat anvåndas till förbåttring af åkerbruket, eller till en hågre utveckling af obeskyddad fabriksflit, hvarvid större resultaI ter kunnat vinnas, såvål för hela landet, som sför den del af befolkningen, hvars arbetskraft togs i anspråk. Hvarje resultat öfverhufvud, som, medelst nya fabriksanlåggningar, kan vinnas till fromma för befolkningen, erhåller, under alla omståndigheter, sin begrånsning derigenom, att arbetskraften i hvart och ett land år begränsad. Man kan, som sagdt år, måjligen åstadkomma mera med arbetet af befolkningen i en viss ort, der man förut slösat med arbetskraften, men har hvar man fått sysselsåttning, och arbetar han, efter båsta förmåga, i en nyttig verksamhet, så kan befolkningens arbete icke producera mera. Når man alltså år kommen derhån, så måste man vid nya fabriksföretag begagna fråmmande arbetare, eller också rycka arbetarne från en sysselsåttning, för att anvånda dem i en annan. Den ena industrigrenens uppblomstring skall då medföra den andras ruin, och under det man tror sig skaffa förtjenst åt landets barn, i stållet för åt fråmlingar, så blott tillbakatrånger man dessa i en riktning, för att låta dem trånga sig fram i en annan. Då fråga blir om nyttan af att sysselsåtta egna