Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1852, sida 2

Han skulle Just gå in till hertig Philip, då plötsligt en dörr öppnades, som ledde till palatsets kapell och prinsessan Bianca visade sig, åtföljd af en boffråken. Hon tycktes. blifva öfverraskad, då hon såg sig midt framför Cermagnola, som djupt bu gade sig för henne, och tog derpå några steg tillbaka för att låta henne passera. Efter några ögonblicks tystnad närmade sig prinsessan till grefven och sade med en röst, hvars rörelse hon knappt förmådde dölja: — Herr grefve, jag kommer från bönen, och den första Person jag trässar sedan jag lemnat altaret, år nil Jag Önskar att denna omståndighet måtte vara af lycklig betydelse för er, ty jag vet, att ni åmnar bedja hertigen af Milano om en nåd, och ehuru jag icke vet hvari den består, så hoppas jag dock att min far efter förtjenst upptager bönen af en man, hvilken han är så stor tacksamhet skyldig. Och utan att afvakta något svar af grefven, sortsatte hon sin väg genom galleriet till sina rum. Hofmännen stodo aldeles bestörta. Bianca ansågs af dem som en stolt karakter. Aldrig hade hon riktat ett enda ord till någon af dem, och nu, då hon första gån