hofmån, hvilka befunno sis i detta golleri, och med den raskhet, som år vissa högt begåfvade sjålar så egen, insåg han genast, att han der endast hade fiender. I en förstersördjupning, der grupperna stodo tåtare tillsammans, igenkånde han den unga mannen med röda plymen, som han mårkt vid sitt triumftåg på stora torget och hvilken, enligt Bramantes utsago, var den berömda Francesco Sforza, son till den fruktade fåltherren, som han haft åran besegra få dagar innan denne drunknade vid öfvergängen Öfver floden Pescara. Alla de förnåma herrarne trångde sig omkring honom och förutspådde genom sin ifver den höga gunst som väntade honom hos Visconti. Det iskalla emottagande som Carmagnola rönte, den knappt mårkbara helsning han emottog vid sitt intråde i detta galleri, der få dagar förut alla dessa hofmån så godt som lågo för hans fötter, bevisade Carmagnola tillråckligt att hans inflytande på dessa menniskor, hvilka lågo på knå för hvarje uppgående sol, var förbi. De hade dragit sig undan åt båda sidorna, för att lemna honom plats, och han gick förbi dem med högburen panna, med stoltare och högdragnare min ån någonsin förr.