Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhkomme. Första delen. Milano. (Forts. fr. n:o 192.) Bramante bugade sig och ämnade gå, då Bianca bad honom att dröja ånnu ett ögonblick. — Min far, sade prinsessan till hertigen, ni måste uppråtthålla det rykte för ådelmod, som edra talrika vålgerningar förskaffat er. Kan ni låta en man, som för er anmåler en så trogen och ovårderlig tjenares återkomst, gå bort obelånad? — Nej, visst inte, sade Visconti, för hvilken Biancas ringaste Önskningar voro lika många befallningar, men hvad kan jag väl erbjuda kapten Bramante? — Öfverlemna mig omsorgen derom, min far, om jag får bedja, svarade Bianca. Med dessa ord tog hon en lång med dia