Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1852, sida 1

ing 45 bokstäafver; n men för större stilar OO RJ medföljer. beräknas priset ——————— sämre pödeln kiltslig emot den danska militåren, och i Köpenhamn ha redan upptråden förefallit emellan de nyss dit ankomna holsteinska soldaterna och befolkningen derståI des. Ryktet förmåler att åtskilliga af ministrarne utarbetat förslag till helstatens organisation, hvilka nu undergå statsrådets granskning, och, då man ej kunnat förena sig om något af dessa förslag, fråga uppstått om en partiel ministerföråndring. General Bardenfleth har aflidit i Kiel den 19 dennes. Holsteinska öfverrätten skall hafva upphåft poliskammarens i Kiel utslag, enligt hvilket f. d. polismåstar Krohn, på reqvisition af magistraten i Flensburg, förklarats skyldig att tråda i håkte, ehuru han emot kaution tills vidare finge vara på fri fot. FRANKRIKE. Inga politiska nyheter af någon vigt. Tidningarne fylla sina spalter med beråttelser om festligheterna den 15 Augusti. Alltsammans låter sig sammanfatta i sö jande korta beskrifning. Redan tidigt på morgonen var himmelen mulen och bebådade en regnig dag. Det blåste åfven håftigt. Klockan 6 om morgonen förkunnade en salva från invalidesplanaden dagens högtidlighet. Kl. 7 slogs appell får nationalgardet. Fram på förmiddagen hålls Te Deum i kyrkan Madeleine, vid hvilket icke så många personer infunnit sig som man våntat. Många platser förblefvo tomma. Nationalgardets fanbårare, hvilka med sina fanor infunnit sig i kyrkan, får att låta vålsigna dem, helsade Bonaparte med ropet: -Lefve kejsaren!När höstidlisheten i kyrkan var slut, steg Bonaparte till håst och företog revyn med nationalgardet. Han red tvenne gånger långsamt genom bataljonernas leder, hvilka bildade spalier å rue royale. Nationalgardet, som icke var sårdeles talrikt församladt, visade intet spår till någon enthusiasm. Blott ibland afdelningarne från banlieuen förnummos några förtjusningsrop. Bland åskådarne i fönstren och å balkongerna herrskade en sullkomlig tystnad. Den nautiska skensäktningen på Seinen tog sig förtråssligt ut, i trots af regnet och blåsten. På begge sidor om Seinen emellan Jenaoch Austerlitz-broarne voro för åskådarne uppresta låktsre, hvilkas förseende med tak hindrades af blåsten. Hundra tusentals menniskor trångdes och skuffades på båda Seinestränderna, för att gapa på det ovanliga skådespelet, hvilket började omkring kl. 4 e. m. och bestod deri att en flotilj af båtar, slutligen förstårkt af tvenne gamla ångare, angrepe en större flodbåt, byggd som fregatt och kallad la ville de Paris. Spektaklet slutade dermed, att sregatten blef tagen. Bonaparte bevistade icke denna sjöfåktning af orsak, som det uppgafs, att han var sör trött. Vådret blef mot aftonen så stormigt, att dels derför och dels emedan ballokalen, till ölje af arbetarnes försummelse, icke blifvit riktigt fårdig, den stora balen för les dumes de la Halle å Marche des innocents måste uppskjutas till Tisdagen den 17. — Illuminationen förselades nåstan helt och hållet genom det missgynnande vådret; lamporna slocknade lika snart som de tändes. Fyrverkeriet afbråndes vid niotiden. Otaliga raketer gåfvo signalen till begynnelsen af detta pyrotechniska skådespel och upplyste den mörka natten. Äfven hår inverkade blåsten stårande, alldenstund den försvagade effekten af fyrverkeripjeserna. Ensamt krutet till fyrverkeriet hade kostat 105,000 francs, hvaraf man kan sluta till kostnaderne af det hela. Tillfölje af det oblida vådret, förfelades imellertid de storartade arrangemangerne helt och hållet. Det enda lyckade i hela fyrverkeriet var det, når kejsarens staty en half minut strålade i eld. Bonaparte var sjelf ute och besåg herrligheten och emottogs af den församlade mångden med enthusiasm. Så sörmåla imellertid parisertidningarne, men en fråga är, om denna enthusiasm mera gålde fyrverkeriet ån hr Bonaparte. Några personer arresterades under hågtidligheterna sör det de låtit höra det i vederbörandes öron skärande ropet: Lefve republiken! Med balen för mänglerskorna. hvilken ägde rum den 17, har tillställaren inga skål att vara belåten. De olika korrespondenterna i de beloieka tidningarne åra alla ense deri att