Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 2

uppgift jag har att lösa? Har jag icke sagt dig, att jag, trotts alla hinder, beslutat låsa den? — Lemna åt mig omsorgen att vaka öfver mitt lif — jag skall icke lättsinnigt såtta det på spel. Framför allt får du inte lemna mig Viscontis svar hår i palatset; jag skall vånta dig i kathedralen, på samma stålle, der jag uppsåkte dig. — Det tycker jag mera om, sade kaptenen och det lugnar mig också något. — Nå så gå, Bramante, gå, min vån, ty jag afvaktar detta svar med otålighet. Bramante tog brefvet och skyndade dermed till hertigliga palatset. Visconti var hos sin dotter då kaptenen anmåldes. Bramante var vid hela hofvet bekant som Carmagnolas trognaste vån. Bianca erfor derför vid hans intråde en så lislig rörelse, att hennes kinder blefvo purpurröda, under det hertigens ansigte förrådde oro och fruktan. Hastigt genomögnade han brefvet, som Bramante råckte honom vid sitt inträde. Hans drag lifvades, och en sållsam glådje blixtrade i hans ågon. — Nåvål, min dotter, sade han till Bianca, du ser huru onödigt vi oroade oss Öfver srefve af Carmagnolas frånvaro. Han har å