Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 2

dessa författningar, så visar sådant på ett beklagansvårdt sått verkan af bränvinets förtärande, helst sållan andra ån de, som sjelfva såro kroggåster, kunna till vittnen åberopas, soch desse, hemsallna åt dryckenskapslasten, åro mestadels så moraliskt förderfvade, att de hvarken besinna eller estersråga edens helgd. Hvad som brister söriattningarne mot otillåten bränvinsbrånning och minutering i stränghet, har orimligfvis nog blifvit ersatt i stadganderne mot fylleri och dryckenskap. Få författningar torde så blifva missbrukade som denna. Vi vilja ej ens nåmna den tid, då det vanårande stockstraffet ånnu var gållande. Är någon person af den såkallade båttre klassen öfverlastad, så tilltalas han sållan; han ursågtas vanligtvis dermed, att han i något gladt lag råkat blifva litet munter — och det år ju förlåtligt? Men kommer en fattig arbetare, en drång eller bonde, i åsyn af någon till åtals anstållande beråttigad person och endast år litet upprymd, så blifver han genast lagförd och botfålld. Orimligt synes det oss, att då regering och stånder tillåta tillverkning och örsåljning af en vara, som omåttligt brukad år ett såkert dödande gift, ett sådant bruk deraf skall vara belagdt med ansvar; då just konsumtionen måste ligga i statens intressen, oberoende af folkets sedliga och fysiska förderf. Att visa de olyckliga följder dryckenskapslasten medför, år nåstan öfverslödigt, helst på alla orter inom riket dagliga exempel derpå framstå. Försvagade kroppskraster, fattigdom, elånde, sedeslöshet och irreligiositet åro de i ögonen tydligt sallande följderna af statens snikenhet och enskildtas vinningslystnad. —n.