Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 1

och tackar er för ett sådant bevis på ert förtroende, svarade Sforza, i det han bugade sig med en vårdnad, som dock icke dolde den medfödda stoltheten i hans karakter, men just emedan jag ser er intagen af så smickrande tånkesått för mig, så torde ni tillåta mig såga, att jag ånnu icke vet med hvad rått jag fått glådja mig åt denna utmårkelse. Ni har kallat mig till er och lofvat mig en plats, värdig det namn jag bår, eller åtminstone lika håg som den jag innehade hos drottning Johanna af Neapel. Endast på detta löfte har jag kommit hit, och ni inser vål att jag gerna önskade veta hvilken ställning jag hår skall komma att intaga. — Det år naturligt, svarade Visconti, men det förundrar mig, att ni icke redan gissat min afsigt med er. Ni år Giacomuzzo Sforzas berömda som och har i drottning Johannas tjenst förvårfvat er ett rykte som stor fåltherre. Hvad kan jag då erbjuda er annat ån befålet öfver min armåe? — Befålet ölver er armsel utropade Sforza, men — grefven af Carmagnola då? — — Signor Sforza, sade Philip Maria efter ett ögonblicks tystnad, om ni vore furste, och till öfverbefälhafvare för er arm6e hade en man, hvars alla bemådanden ginge ut på