Branden i Wasa. Om denna olyckshåndelse låses följande korrespondensartikel i Posttidningen: En af de ohyggligaste eldsvådor, som intråffat i senare tid, år onekligen den, som Tisdagen den 3 dennes drabbade staden Wasa i Finland. Elden utbröt kl. 10 f. m. uti ett uthus till rådmannen Aurens gård, genast med sådan håftighet, att, enår svår VSV. vind blåste, någon rimlig utsigt att slåcka knappast fanns. Det oaktadt arbetades med raskhet. Inom kort stodo tekniska realskolan och societetshuset i Jågor och voro nedbrunna; nu rasade elden öfverallt, både i vestra, östra och norra delarne, och drog sig mot vinden till den södra. Kl. 8 på aftonen var elden slut. Af staden qvarstår: hofråttshuset samt 6 gårdar vid hofråtts-allen, af hvilka dock uthusen afbrunnit till tvenne; ryska kyrkan och 3 mindre afsides liggande trådkaserner. — Bankens och landtrånteriets kassahvalf åro i behåll. Förlusterna åro stora; af gymnasiibibliothekets båcker, förr 6000 volumer till antal, åro cirka 200 råddade; högre elementarskolehuset samt detta låroverks bibliothek och samlingar, tekniska realskolans dyrbara instrumenter, machiner och verkståder, åro i aska. Skadan på privata hånder kan naturligtvis icke nu beståmmas, men köpmånnens vållörsedda magasiner, hvilka med sitt innehåll blifvit jemnade med jorden, låta ana en fruktansvård förlust, då alla kalkyler deröfver blifva afslutade. — Såsom bevis på stormens håftighet må anföras, att resande som olycksdagen på aftonen ankommo till Wasa, redan i Oravais, 5 mil derifrån, af kringflygande halfbrånda böcker blefvo underråttade om olyckan. — Öfver 3000 idoga menniskor åro nu på några timmar blottade på allt, och ånnu den 7 såg man familjer med små barn bivuakera på ångarne. Man behåfver sjelf se det förskråckliga elåndet, för att få begrepp om, hvad en sådan eldsvåda medförer. — En nödnjelpskomitå bildades redan den 4, och rika gåfvor i matvaror åro både från landet och grannståderna ankomna och utdelade; men hösten och vintern åro ej långt borta, och det år en fasa för många att tånka, det slutet år nåra på den tid, då det åt hus i hvar buske. Hvad som i småståder gör förlusterna vid eldsvådor så stora, år att både husbönder och tjenare åro enrollerade vid sprutorna; och i Wasa var förhållandet, att flere, då de begifvit sig hem får att rådda sina egna saker, funno elden redan hafva förstört hvad som fanns.