Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1852, sida 1

gande till stallet och fähuset. Svinen kördes grymt ande bort från gödselhögen till ett hörn af gården, der ett halft dussin karlar, väpnade med starka stänger, ställdes att vakta dem. Förvaltaren red omkring, och, blickande utöfver de närgränsande fälten, förklarade han, ett det fanns icke nog på hela platscn, för att betala arrende-och resterings-belopp. Allt skulle derföre anammas. Dennis sågs ännu icke till, och förvaltaren sände derföre tre eller fyra karlar in i huset, för att utkalla honom och hans familj. Dennis satt utan krus framför eldbrasan, och hans hustru och barn stodo omkring, på intet sätt serdeles nedslagna eller förskräckta. Då karlarne tillsade Dennis att rymma huset, steg han mycket lugnt upp, gickaut och fram till stället der förvaltaren satt på sin häst. Välan sir! sade han, hvad är er vilja? Min vilja är, att ni marscherar bort, med hela ert yngel. Ni har intet bär att beställa. Mera än ni, hr Gripps! — inbillar jag mig: — Packa er bort! säger jag, eller skall jag snart visa er, hvad jag har att beställa här, Hör! — han ropade till sina följeslagare — kasta ut packet ur husetl! Håll er på afstånd! sade Dennis, fattande en hötjufva, håll er på afstånd! eller skall ni ångra det, ja, skall ni så. Jag säger er, hr Gripps, jag vill stå tillreds för er. Slå honom ner! drag honom bort! skrek Gripps, och en hop välbeväpnade män rusade på honom. (fForts. en annan Lördag.) — 1d— — — —