Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1852, sida 1

åten, och kan blifva qvar här med största förnöjelse. Det vill säga, om jag låter ert, sade herr Gripps; amen jag har varskott er, att bereda er till flyttning Michaelidag, annars kommer ni hufvudstupa ut, och det litet raskare, än ni kanske tycker om. Hör ni det? SKors! vid de välsignade helgonen! visst hör jag det, herr Gripps; och jag skall lägga det noga på minnet, ty jag vet ni blott skämtar. Skämtar! Förbanna den karlenl tror han jag skämtar i en sådan sak? Akta er, Macartby! Jag kommer hit för arrendet; och om ni icke står till reds att betala, så tages mobilier för beloppet, och jag skrider till utvräkning med våld. Sannerligen! Jag skall stå tillreds för er. Förvaltaren såg skarpt på Marcarthy, likasom hade detta svar någon djupare mening, än vanligt, och red sedan bort. På förfallodagen kommo många af Macarthys grannar tillsamman, och sågos stå och gapa och konversera i grupper, i grannskapet af farmen. De voro fulla af förväntan på hvad som komma skulle. Dennis sågs gå omkring på sin gård, med samma lugn, som annars, fodrande sin boskap, sina grisar och sitt fjäderfä, då och då ropande någon af sina söner att bjelpa honom, eller sin hustru, att skaffa sköljvatten för svinen, eller smörja för kärrhjulen. Mot klockan elfva blef ett rop: här kommer förvaltaren; och Gripps sågs rida fram mot farmen, med en trupp raska karlar i hälarne. Folkmängden, som strök omkring, tycktes ingifva honom misstanke om ett åsyftadt motstånd, och han var synbarligen beredd derpå. Han red hastigt in på Dennis gård, och ropade åt sina följeslagare, att drifva ut kor, hästar, grisar och höns. Det blef ett sprin