ras låra. De hafva åfven, som det såges besökt Skien samt der hållit föredrag. Från Egset beråttas, att man redan den 19 Juli på ett stålle der i trakten sku rit kornet, som då var fullkomligt moget, och på ett annat ställe d. 21. I allmånhet började dock kornskörden derstådes först d. 28 och 29 Juli. I Tromsö har elden varit lås d. 9 och d. 15 Juli; första gången i ett trankokeri, som till största delen nedbrann, andra sången i en bagarestuga, som låg i den tätast bebysda delen af staden, men man lyckades slåcka elden inom tre qvarts timme, hvarigenom staden sannolikt råddades från en stor hårjning. I Maalselven hände nyligen den olyekan att två af dalens raskaste mån, hvilka skulle nedflotta en del timmer ofvan om forssen, försummat att medtaga båt, och kommo forssen så nåra att de omöjligen fingo makt med flottan, emedan de icke funno ankarbotten. Med en oundviklig dåd för Ögonen, kastade de sig då i elfven för att simma i land, men deras krafter voro för svaga, de neddrogos i forssen och krossade emot klipporna nedanför det bräddjupa fallet. Från Tromsö skrifves att ryska regeringen definitift beslutat att hindra norska sellsinnarna från deras tusenäriga vandringar om vintern Öfver till Rysslands nordyestliga snöslåtter. Det vill med andra ord säga, att en stor del själlfinnar skall upphöra att existera antingen helt och hållet eller såsom nomader. Månne icke norska regeringen hådanefter kommer att såsom repressalier förbjuda ryska finnarnes sommarturer med sina renar till norska ishafskusterna. Saken år lika bedröslig för båda de stackars parterna. Orsaken till ryska förbudet år svår att inse, då intet gråsstrå våxer på de platser, der norska renarna söka den under snön begrafna mossan.