Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1852, sida 1

men som kan blifva en fast, orubblig grund för er nuvarande ställning? Jag är beredd att uppfylla er önskan, den må vara hurudan som helst. Carmagnola förmådde knappt beherrska känslan af det förakt och den harm, som vid dessa ord kokade inom honom. Det var omöjligt att icke, vid dessa tvetydiga ord gissa Philip Marias verkliga tankar. Han uppfordrade Carmagnola att träda i det närmaste förhållande till honom, och detta gjorde han i samma ögonblick som han beslutat hans onåd, ja kanske hans död. — Min furste, svarade Carmagnola, visserligen har jag att bedja er om en nåd, som vida öfverträffar min förtjenst, men som just skall uppfylla det ändamål ni sjelf uppgifvit, nämnligen att förskaffa mig en säker ställning; men vigtiga skäl tvinga mig att ännu några dagar uppskjuta denna bön, hvars resultat kommer att blifva afgörande för hela mitt lif. — Som ni behagar, min bästa grefve, sade Visconti; ni skall alltid finna mina tänkesätt i afseende på er desamma. — Jag reser på några dagar från Milano, återtog Carmagnola; vid min återkomst skall jag hafva nåden att påminna er om det löfte ni nyss gifvit mig. — Och som jag med glädje skall uppfylla, i synnerhet om, som jag vågar förutspå, min lyckas stjerna vill, att er ärelystnad befordrar uppfyllandet af ett hopp, som jag länge hyst. — Men jag ser prinsessan Bianca spatsera i trädgården, ämnar ni inte taga afsked af henne, innan ni lemnar Milano? Carmagnola betraktade hertigen med förvånade blickar. — Hon har tagit en liflig del i edra segrar; liksom enhvar beundrar hon er klokhet och tapperhet; jag är