Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Första delen. Nilano. (Forts. fr. n:o 173.) Säg snarare, min bästa grefve, fortfor Visconti, hvilken olycka för monarkerpa, att de icke alla hafva sädana fältherrar som den berömda, trogna och tappra Carmagnola Och under det ni framställer denna olycka för deras ögon, förundrar det er att jag gör allt hvad som står i min förmåga, för att fästa Italiens berömdaste krigare vid mig! Men då jag genom något utmärkt ynnestbevis söker qvarhålla er hos mig, så tänker jag mer på min egen fördel än på er. Också önskade jag, fortfor Visconti i smickrande ton, kunna upptänka något, som så förenade er med mig, att jag med säkerhet kunde påräkna er i spetsen för min armå i krigstid, och i spetsen för mitt kabinett i fredstid; ty ni har bevisat, att ni är en lika klok diplomat som skicklig och omtänksam fältherre. Kan ni inte, min bästa grefve, i detta afseende gifva mig en ledtråd? Tänk efter — tänk er den högsta belöning ni kan begära, — gifves det ingen ting som — — ja, inte som kan ställa er på en högre plats, ty det är omöjligt, —