mendera såkallade mulkorgar, hvilka icke lära på längt när så mycket som nosgrimmorna besvära och plåga djuren. Det tadlas, att icke någon tid varit beståmd, då förordningen skulle tråda i verkstållighet, och man håller före, att detta icke bordt ske, sörrån den vederbörligen blifvit upplåst i stadens kyrkor. Det påstås imellertid, att flera hundar redan söndags förmiddag blifvit tagne. Har verkligen så håndt, tro vi oss medinsåndarne kunna inståmma deruti, att en olaglighet så till vida blifvit begången, attkungårelsen blifvit får tidigt tillåmpad, hvaraf bordt följa, att ägarne af de hundar, som upptagits före kungörelkens upplåsning i kyrkorna, erhållit dem utan lösen tillbaka. i I ett par uppsatser föreslås, såsom båsta såttet att blifva qvitt en mångd onyttiga hundar, att vid nåsta riksdag belågga hvarje onyttig hund med en skatt af 8 å 10 rdr banko, hvaremot andra skatter kunde nedsåttas. Om detta fårslag hafva vi redan vid ett föregående tillfålle yttrat vår mening. den vi vidblifva, och om vi ock icke åro nog sanguiniska att hoppas på en derigenom beredd skattenedsåttning, så kunne vi ändå icke undertrycka den önskan, det en dylik hundskatt, om den blefve antagen, ansloges åt kommunerna, för hvilka den kunde blifva en vålkommen hjelp till fattigvårdens förbåttring eller andra gagneliga inråttningar. Slutligen få vi förklara, att vi icke kunna finna annat, ån att åndamålet med kungörelsen år berömvårdt, ett omdöme, hvaruti vi åro ölvertygade den stora pluraliteten af stadens invänare inståmmer. —Befålhafvaren å ångaren Thorild, har, med anledning af den för honom graverande beråttelse, som influtit i n:o 174 af denna tidning, lemnat åtskilliga upplysningar rörande den deri omfårmålta tilldragelsen, hvilka äro egnade, att våsentligen justera allmånhetens omdåme om denna håndelse. Enligt dessa upplysningar sörorsakades sjelfva olycksbåndelsen derigenom, satt bäten, i hvilken de begge bätsmännen från nya varfvet befunno sig, i stållet för att ligga stilla midt i farvattnet och, vånd i samma riktning som den hvari ångaren gick, afbida dennes ankomst, af dem roddes med stark fart midt emot fartyget, och, då ett tåg kastades till dem, håll den ene detta så fast, att han följde med åfver båtens reling i sjön. Kaptenen sjelf varsnade icke genast olyckshåndelsen, men machinen blef imellertid stoppad och backade, under det den i sjön fallne båtsmannen inhalades ombord å fartyget. Varfsbåten kom vid stoppningen så långt zkterut, att den ej kunde utan får mycken tidsspillan och risk för stråmmens skull upptagas, så att den måste ros i land vid varfvet af den deri quarvarande båtsmannen. Uppkommen om bord blef den råddade erbjuden torra klåder, som han dock ej ansåg nödigt emottaga. Genast vid framkomsten till staden fick den person, som skulle landsatts vid varfvet, för sin fortskaffning begagna ångfartygets båt. För öfrigt kråfver råttvisan, att vi göre kunnigt, det vi hårt flera trovårdiga och respektabla personer, hvilka i år såsom passagerare åtföljt Thorild, gifva dess befålhafvare det vitsord, att han aldrig, så vidt de funnit, gifvit skål till någon billig klagan, utan tvårtom alltid sökt bereda sina passagerare all möjlig trefnad och beqvämlighet. K. M. har, enligt S. T., under den 1? sistl. Juli bifallit att, till plats för det nys lånsfångelset i Götheborg, bastionen S:t Erik eller så stor del deraf, som till byggnader A hvad aartiu hårar arfardrag ms nnnlåtas