Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1852, sida 1

— inrat honom, burusom familjen under generationer innehaft jorden, hvilken endast utgjorde några och trettio acres i Irländskt mått, och att han endast resterade med ett och ett halft års arrende, hvilket han, i sitt sanguiniska temperament, menade sig snart kunna erlägga, endast Gud Allsmäktig ville gifva goda skördar. Förvaltaren var obeveklig, och fattig Dennis upptäckte snart, att han hade bortlofvat hans farm till en af gina vänner. Han framställde förvaltaren såsom hafvande begått en mängd dåd af lika godtycklig natur, och besvor hertigen att skicka någon öfver, för att se till, huru det i verkligheten förehöll sig med saker och ting. Hertigen smålog, då han föreställde Dennis, hurusom han, efter sin egen berättelse, resterade med halftannat års arrende, och vändande sig till mrs Pilman, anmärkte han, att ett och ett halft år vore en lång restering. ÅJa, bertig af Anyshire, sade mrs Pilman, sä skulle det anses här i landetOch, vid Guds barmhertighet, hennes nåd säger sannt, inföll Dennis haftigt; åi detta land, må vara, kunde det anses som en lång tid — i detta land, der alla äro så rika, och förpaktare se ut som hertigar och squirer; men i fattiga, gamla Irland, der vet hans höga nåd väl, att det är annorlunda. Och hvad är väl ett och ett halft år? och min far och hans far och alla våra fäder, som varit på farmen! och om skördarne blott äro goda, och presten icke för sträng med tionden, och vår Herre håller sjukdom från hyddorna. — Hej! se då är det ingen nöd alls, alls, och jag skall betala hela tutten på två år, och ändå icke ha känning af det, nej vasserra! 4Det är mycket lättare för en Irländsk underhafvande att lofva, än att betala, sade hertigen.