Förvaltaren. Af Charles Dickens. (Forts. fr. sistl. Lördag.) Irländaren lofvade lyda, under det ban öfveröste henne med bugningar och välsignelser; likväl blef ban ännu stående och fortsatte sina bugningar och välsignelser, så länge hon syntes. Då hon förlorat honom ur sigte, befann bon sig åter på den öppna platsen framför slottet, och nalkades det med raska steg, sedan hon först befallt sin dräng att qvarstanna hos Irländaren till hennes äterkomst. Vid ringningen på portklockan fick hon ännu en gång företräde, och strax efter sågs en prydlig pudrad betjent hasta öfver den lilla slätten, och återvände om få minuter, följd af den vilde Irländaren, som utsprutade lof och välsignelser öfver tjenarens hufvud, hvilken dock litet aktade dertill, under det han blott skyndadade framåt. Det oaktadt befann sig snart Irländaren inom den hertigliga boniugens efterlängtade väggar och I närvaro af hertigen sjelf, tillika med mrs Pilman. Det visade sig af Denniss berättelse, att hertigens förvaltare, uti ifrågavarande del af Irland, hade gifvit Dennis tillsägelse att flytta nästk. Michaelidag. Dennis hade fåfängt uppbjudit all sin vältalighet, för att förmå förvaltaren att låta honom stanna qvar. Han hade er