Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1852, sida 1

Grefve Carmaguola, af Nole-Gentilhomme. Första delen. Milano. (Forts. fr. n:o 172.) — Känner du detta fruntimmer? tillade Carmagnola, pekande på ett porträtt, hvars bleka färger utvisade tidens gnagande tand. — Ett fruntimmer, suckade Bianca, hvars drag blefvo likbleka, under det hennes ögon blixtrade, liksom af återskenet från en inre låga. — Arma, heliga himlaväsen, sade Bramante; skulle jag icke känna dig? — Känner du också hennes sista önskan? — Ja, sade kaptenen med låg röst, jag har ju sjelf anförtrott er den. — Nåväl, Bramante, antingen skall denna önskan uppfyllas, eller också detta hufvud falla, sade grefven, i det han satte ett finger på sin panna. Att jag hos mig funnit nödig kraft och insigt att uppsvinga mig till den plats jag innehar, kommer sig af min fasta vilja, att dottren till denna olyckliga qvinna, på den dag då hon beträder den thron, som tillhör henne, måtts finna mig stor och ädel nog för att kunna räcka mig sin hand; ty jag älskar henne af hela min själ, och inför