kättegångsoch PFolissaker. Sistlione Mandags afton knep poliskommissaaien Flygare å öbloch porter-försätjningsställetBer Hale en äfventyrare från Stockholm, som, bland anure usleus bår i staden, lurat ifrån en bonagumma 6 rdr 24 sk. rgs. I går hölls ransakning härom hos poliskammaren, dervid malsäganden, bondbustrun Helena Larsson från Benared i Landvetters socken, afgaf rörande handelse en så lydande beråttelse: Under det hon gående körde ett lass å eu af Larmgatorna kom en obekant mansperson till henne och öppnade genast i en förtrolig ton ett samtal, hvilket hurvudsakligast hade för åndamål att ötvertyga henne det de voro gamla bekanta; men då bon hade svårt för att erinra sig bekantskepen, afstod han slutligen från sins argumenter härom. Han frågade henne derefter hvart bon ämnade sig med lasset, och då hon, nögot förvånad öfver frågan, icke genast besvarade densamma, tillade han, att han önskade sånda ett bref till en person, som skulle arbeta på någon fabrik, hvars namn han glömt, men som skulle vara belågen utåt den trakt dit hon ämnade köra, eller åt Galgkrogarne. Hon frågade bonom, om det vore Wesslaus fabrik han menade, hvarpå han, hakande sig fast härvid, genast svarade, 4ja, så beter fabriken. Nu föreslog han benne att följa sig in i ett hus, hvarest han sade sig vilja skrifva bresvet. Inkomna i förstugan bad han henne stanna der, medan han gick in i något rum, hvarefter han aslågsnade sig, men återkom ester några ögoablick, då ban tillsporda henne, om bon kunde vexla sex rdr åt honom. Sedan bon jakande besvarat frågan och framtagit först en syrarår i silfver, den hon lemnat till honom, samt derefter 5 st. 16 sk. banko, äfven i silfver, bvilka han ock tagit till sig, aflågsnade ban sig under ytrande, att ban straxt skulle komma åter med andra penningar åt henne. Hon lät sig bärmed nöja och satte sig emellertid ned på förstugetrappan i albidan på hans ankomst. Men vånta fick hon, och då en god stund förflutit, utan att han låt sig afhöra, började hon ana oråd. Sluthgen blef hon förvissad om att ban lurat I henne, sedan hon förgäfves esterspanat honom i huset dit han ingått. Emellertid hade håndelsen fogat sig så, att då vår afventyrare sprakat an målsäganden på gatan, hade ban skiljt sig vid ett baure kläådtå sruntimmer, som dels nämut honom vid namn och dels sagdt sitt eget jemte uppgift om sin adress. Med leening häraf bade mälsäganden uppsökt fruntimret, ö som ver hustru till en skeppare Åudersson, förande ett fartyg med namnet sJohanna och liggande utanför jernvågen. Der hade hon erbållit närmare upplIYsoungar om sin intressanta bekantskap, hvilka upplysningar jemte en relation om båndelsen hon meddelat polisen, som genast satte sig i verksamnet med den framgång, att bedragarn redan samma afton kneps å Bier Halle, hvarest han hade inlagt sina kläder. Svaranden, som uppgof sig heta Gustaf Adolf Nyrlund från Stockholm, förnekade sanningsenligheten i målsågandens berättelse. Om sina lefnadsöden uppgef han, att han vore född 1824 på Aspa gåstgifvaregärd i Södermanland, hvarest ban å flera bruk varit engagerad som bokhållare — att han från Södermanland kommit till Stockholm och blifvit antagen som uppessare på Hotel du Nord vid stora Nygatan, men att han för omkring ett år sedan lemnat denna kondition, sedan ban blifvit dömd och straffad för första resan stöld, eller som han sjelf uttryckte sig, för det han uråkat illa ut för en rockk; derefter bade han begifvit sig utrikes, och kom senast från Kåpenhamn med ångaren Halland, hvilket fartyg ban dock lemnat i Warberg och fortsatt resan derifrån landvågen hit till staden. Poliskommissarien Flygare upplyste nu, dels att af de från målsegarn roffade penningar endast 3 rdr 17 sk. rgs funnos qvar vid hans gripande, och dels att han på ångfartyget Halland öfvat enahanda industri, i det han under forvänaning af vexel, af besåttningen tillnarrat sig 10 rdr bko. Äfven denna uppgift bestred Nyrlund, såsom sanningslös. Folismäst.: Nå Nyrlund! Ni bar väl intet ämnat bedraga denna sattiga menniska på de henne frånnarrade penningar? Hår år nu 3 rdr 17 sk. af dem, kan ni skaffa fylinaden? Nytlund: Jag åger vål icke ou vågta penniggar, och