Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1852, sida 2

tråds gård, måste man passera en stor sal, som, emedan den blott begagnades till genomgång, endast var prydd med några dammiga porträtter. Då Bianca nalkades denna sal tyckte hon sig höra dofva, afmåtta sleg, liksom af en skildtvakt. Hon åppnade litet på det tunga för hånge, som lundrade henne alt se ut i salen, och igenkånde kapten Bramante. Hon åmnade just gå ut i salen, då hon såg dörren midt emot öppnas och Carmagnola intråda genom densamma. Då stannade hon, gaf Antonia en tecken att hålla sig stilla och lade örat till förhänget för att lyssna, under det att hon knappast förmådde bekämpå sin rörelse. Hvad skulle hon väl få höra? Det visste ingen, och sjelf kunde hon omöjligen ana det. Men, då hon lyssnande stod der, skulle man kunnat tro, att hon vore nöjd att uppsnappa ett enda ljud, och vid första ord som grefven yttrade förklarade sig verkligen hennes ansigte. liksom vid ljudet af en ålskad ståmma. — Nå? frågade Carmagnola i det han nårmade sig Bramante. Hittills har jag icke mårkt något oroande, general — men ändå förblir jag vid hvad jag yttrat. —