Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1852, sida 2

— Var lugn du och lita på min skarpa blick. Faran år icke så hotande. — Men hon finns ändå, svarade Bramante, och jag såger er ånnu en gång att ni skulle handla klokt, om ni så snart som möjligt lemnade Milano, såvida ni icke sjelf vill gå den till mötes. Bianca hörde visserligen dessa ord utan att förstå dem, men icke desto mindre skakades hon af en rysning. — Bramante, fortfor Carmagnola i allvarlig ton, jag har nu på ditt råd stråfvat mot ett herrligt, men af hinder och faror omgifvet mål, och kan inte hafva ro ett ögonblick sörrån jag uppnått detta mål, skulle jag åfven sjelf duka under i den förlsärliga striden. Ser du — Yi äro nu allena, och stora saror hota mig. som du sjelf nyss sade, Jag vill dock icke dö sörrän jag afslöjat mitt hjerta och yppat mina tankar för dig. 3 Vet då, att en ådlare och högre årelystnad, ån den, att vinna rykte som stor såltherre. nar söranledt mig att betråda en bana på I hvilken lyckan hittills så troget stått vid min sida. (Forts.)