ö Efter några ögonblicks tystnad steg han hastigt upp. Således i morgon, min kåra Bramante, sade han till kaptenen. Var omkring klockan två i hertigliga palatset, vi skola lemna det tillsammans, då jag skall gifva några ordres huru du skall förhålla dig under min frånvaro. Laga bara så att ingen anar, att jag blifvit underråttad om Sforzas ankomst till Milano. — Ingen menniska skall få nys om den saken. — Det år för min säkerhet oundgängligen nådvåndigt, att Visconti tror mig fortfarande vara intagen af det blindaste förtroende till honom. — Jag begriper det; räkna på min tystlåtenhet. Bramante försåkrade Carmagnola ånnu en gång, att han följande dagen skulle infinna sig i det hertigliga palatset och, för större säkerhets skull, medföra nägra dugtiga och trogna kamrater. — Och nu då vänskapen icke mer tager mina tjenster i anspråk, sade han då han befann sig på gatan, begifva vi oss på våg till -Blonda Phoebus, der man icke litet måtte förundra sig åfver att jag icke redan får än, gesedan kommit dit. Men, hvad går det, till