salla mig in att föreskrifva er huru ni bör handla. Allt hvad jag kan såga er år, alt, om någonsin ert lif komme i fara, man skulle få se hvad det vill såga att förgripa sig på Bramantes vänner. Djupt rörd af den godmodiga men likväl energiska ton, hvari dessa ord uttalades, sattade Carmagnola Bramantes hand och tryckte den, sägande: Ja, jag vet att jag i dig åger en uppriktig och tillgifven vån, och du tviflar visst icke på — derom år jag såker — att jag troget skall hålla den vånskapsed, som vi svuro i värdshuset Blonda Phoebus, då vi ännu icke på långt når kunde ana de försynens skickelser, hvilken så snart och så fast sf--mat oSS Med hvarandra. Det år också såkert, att jag den dagen ICke trodde, att jag tryckte handen på Italiens största fåltherre. — Nå vet du kanske, tillade Carmagnola, hurudant mitt öde skall blifva inom få år? Jag befinner mig för närvarande i samma belågenhet som en man, hvilken stiger uppsör ett brant berg. Han kan icke stanna på halfva vågen, han måste stiga högre och uppnå spetsen eller också slörta ned och krossa sig vid bergets fot.