— — datens fråga, vände honom ryggen och aflågsnade sig hastigt. Några ögonblick derefter intrådde han i Carmagnolas palats och blef genast inslåppt till grefven. General, sade han till honom, man uppreser åreportar åt er, man anvisar er ett palats till bostad och öfverhopar er med ioftal och ynnestbevis, och redan i detta Ögonblick, då ni, bedragen af det glånsande skenet, sorglöst njuter sf dessa kattsmekningar,sammansvår man sig för att störta er. ( — Störta mig? upprepade Carmagnola lnsut. si det han riktade sina svarta, genomträngah ; de ågon på kaptenen; men hvem har sagt dig det, Bramante? UIngen har sagt mig det, men jag har sett det. — En man har nyss på ett hemlighetsfullt satt af er fiende Ericcio blifvit införd till Visconti, och denna man år Francesco Sforza. Carmagnola förrådde vid denna underråttelse intet at den sinnesrörelse, som han dock naturligtvis måste erfara. Hans drag bibehölla sitt orubbliga lugn. Han ågde en af tta själar, hvilka med lika kraft ikahålla smärtans så vål som glåd