Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1852, sida 2

son till Giacommuzzi Sforra och jag fruktar icko att förklara honom för en sin fader vårdig son. Han år nåst grefve Carmagnola Italiens skickligaste fåltherre. — Har ni aldrig sett honom? — Aldrig, ehuru jag ofta önskat att låra känna honom. — Nå vål, kapten, nu känner ni honom. — Hvad, ropade Bramante, den der med råda plymen, som nyss intrådde hår med Ericcio? — Det är condottieren Francesco Sfora. — Är dn också såker på hvad du nu såger. — Jag har ju i åtta månader sjent under hans befål. — Vid Jupiter, mumlade Bramante med rynkad panna, i det han riktade sina blickar på marken, det år högst besynnerligt. — Ja, verkligen, sade soldaten, en fiendtlig sältherre och en sådan såltherre som Francesco Sforza på köpet, hos hertig Visconti! Hvad fan har han hår att göra. Hvad behåfver hertigen hans tjenst, sålånge den berömda Carmagnola står i spetsen för hans arm6e? Hvad tänker ni derom, kapten Bramante? Men Bramante, i stållet att svara på sol