Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1852, sida 2

— Af Visconti har jag visserligen vänta något sådant, sade han, utan att tonen fårrådde hvarken ironi eller bitterhet, men jag våntade det icke så snart. Du har rätt, min kåra Bramante, man arbetar verkligen på min undergång, och det behöfs inte just så stor skarpsinnighet till den gissningen, att Francesco Sforza blifvit hitkallad för att ersåtta mig. Men hvilken dag har man då beståmt till min onåd? Skall man vål låta masken falla först om en månad eller kanske redan i morgon? Hvilket medel tånker man använda för att bli af med mig? Skall man göra afseende på mina tjenster eller skall man bruka våld? Skall man landsförvisa eller låta mårda mig? Det, min kåra Bramante, det veta vi icke. — Den sannolikaste förutsåttningen, svarade Bramante, når det år fråga om Visconti, år: i morgon och lånnmord. Om jag får gifva er ett vånskapligt råd, så råder jag er att återvånda till er arme, som år så tillgifven och med hvilken ni kan göra hvad ni behagar. (Forts.)