Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1852, sida 1

amdassdåuv!ts1! 0244077, l0 MUYWIEJ sSåssitsla egenskap skulle gå till Constantinopel och den till lord Stratsord upphöjde Sir Stratford Canning åfvertaga utrikesdepartementet. Lord John Russel skall om denne senare hafva yttrat, ett han är en al Englands skickligaste diplomater. Genom en parlamentsakt, som nu trådt i krast, bemyndigas regeringen att, genom en blott och bar befallning af hemliga rådet, upphåfva de differential-afgifter, som hittills upp burits af fråmmande fartyg. Drottningen har med sin fawilj företagit en lustresa till sjös. Hertigen och hertiginnan al Montpensier hafva rest till Spanien. FRANKRIKE. Prins-presidentens resa upptager nåstan uteslutande pariser-tidningarne. Det såges, att invigningen af strassburger-jernvågen endast år en förevändning för denna resa, och att dess verkliga mål skulle vara en förberedelse till kejsardömet, genom inhemtandet af landtsolkets tänkesätt. Äfven heter det, att giftermålsplaner skola stå i sammanheng med denna resa. Enligt några år det en badisk prinsessa, enligt andra en dotter af Eugene Beauharnais, som år ifråga att blifva Bonapartes gemål. Vi hafva redan nämnt. att Bonaparte den 17 kl. 9 s. m. afrest från Paris och följande dagen straxt på eftermiddagen inträffade i Strassburg. Hår nedan följa några detaljer om hans resa till och vistande i Strassburg. Med presidentens trång foro 240 inbjudna, samtliga af ministern för allmänna arbeten bestämda för denna åra. Med så undantag voro alla i uniform. Följande tidningar hade fått inbjudningskort till sesttåget: le Moniteur, PUnion, le Constitutionel, le Bulletin de Paris, la Datrie. Monitåren var representerad genom hofpoeten Mery och redaktören Grun. Den vagn, i hvilken Bonaparte for, hade förut begagnats af Ludvig Philip på en resa till REu och ålven provisoriska regeringens medlemmar hade en gång vid ett högtidligt tillfälle betjent sig af densamma. Nu voro naturligtvis dekorationerna föråndrade. I presidentens vagn sutto, utom honom, 4 ministrar — får utrikes-, krigsoch sinansdepartement samt allmånna arbeten — senatens storreferendarie, general d Hautpoul, 8enatens sckreterare Lacrosse, generalerna Magnan, Schramm och Allard samt Wurtembergska och Badiska gesandterna. Bå alla punkter af banan, äfven på de platser, som presidenten knappt berörde, trängdes stora skaror af högre officerare, embetsoch tjenstemån samt andra notabiliteter. Öfverallt vid ankomsten och afgången af fesitåget skallade trumhvirflar, ljödo klockorna, blåstes fanfarer och på några orter lossades kanoner. Öfverallt ropade trupperna och befolkningen: Lefve Napoleon! sällan: Lesve kejsaren! Ett lefve republiken hördes blott i Chalons sur Marne i spridda hopar; ropet: Lefve presidenten! sörnams ingenstådes. I Meauz höll den nyligen srån Rom återkomne biskopen ett tal till prins-presidenten. i hvilket han yttrade, att den helige sadren för honom förklarat, att han kände sig lycklig till följe af Frankrikes nuvarande belågenhet och de tånkesått som lifvade dess regering. Emottagandet i Lothringen och Elssas synes, efter alla herättelser, verkligen hafva varit gynnsamt. Atminstone fattades inga yttre tecken af enthusiasm. vivatrop och blomsterregn. Blomsterbuketterna spelade isynnerhet en stor rol i dessa manifestationer. Bonaparte blef pokstafligen ösverhöljd med blommor. Hans vänner försäkra, att de alla voro utan törnen. I Nancy besteg presidenten en med 8 häSsStar bespänd vagn; till höger om honom sstt krigsministern, midt emot honom departementets prefekt och stadens mår, alla 3 med blottade hufvuden, medan Bonaparte förblef betäckt. Här var honom till mötes en preussisk general och 5 andra officerare. Vid ankomsten till Strassburg öfverlemnades honom stadens nycklar, en åra, som före honom blott vederfarits Ludvig XV, Napoleon och Carl X. Under Ludvig Philip vågade ingen municipalmyndighet ånda derhån drifva devuemanget! Antalet af de i Strassburg för tillsället intråffade fråmlingar anslås till 120,000. Deribland befunno sig enkestorhertiginnan Stephanie af Baden och en stor mångd tyska och åsterrikigka officerare. Straxt efter Bona