Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1852, sida 1

Sålunda sågs, vederbörligen hvarje halfårsdag, mrs Pilman rida fram mot det stora buset, med någonting stort och rundt, inveckladt i en vid servet, på sitt knä. Detta var intet annat, än en ofantlig grön ost, fabricerad af Ash-Lums-farmens fetaste mjölk, och kolorerad med salvia och andra aromatiska örter, i prydliga fignrer. Det var den från ålder fastställda presenten från från Pilmans till deras hertiglige godsherre, och den blef alltid nådigt emottagen och desa företrädares meriter vederbörligen prisade. Vid en af dessa ogna slags visiter, påträffade mrs Pilman. på sjelfva de högtförnäma trappstegen till det bertigliga residenset, en personago af det mest utomordentliga yttre hon någonsin sett. Det var en man af lång och mager gestalt, med en fysionomi så torr och skarp, som en vindthunds, och nästan undangömd i en sällsam, vild massa af bår och skägg, som säkerligen icke på månader hade känt knifven. Hans små vessleögon glimmade skarpt fram ur denna vildmark af hår, och i djupa bugningar, och med en grötig och bullrande rotvälska, som hon knappast kunde begripa, vände han sig jämrande till henne, just som hon besteg trappan. Till nationen var han synbarligen en irländare; till professionen, enligt hvarje yttre anledning, en tiggare. Hans gamla solblekta hatt stod i fullkomligaste harmoni med en drägt af lappverk, som säkerligen kunnat påstås sakna make i hela trakten omkring. I handen bar han en ofantlig knölpåk, och vid sidan en rymlig påse. Den gravitetiska qväkardamen, halft förskräckt för detta kuriösa föremål, gjorde en hastig ryckning på klocksträngen, och sedan, doppande handen ned i en stor ficka, gaf hon mannen något kopparmynt, med uppmaning att återvända till sitt eget land. Just sem