ån fria yttranden, som han sällt öfver Visconti och flera högt uppsatta personer vid hans hof. Huru kan ni kånna igen mig? — Jag vet icke blott att du heter Gabrino, utan jag kånner hela ditt förflutna lif, och för att ösvertyga dig derom, vill jag endast påminna dig två af dina vackraste gergar i ditt lif. Den obekante sade dessa ord i en ironisk ton, som ingalunda var egnad att lugna den olycklige Gabrino; derpå fortfor han. — Dot år du com blef uppdragen att bevaka alla hertiginnan Beatrixs steg och öfverraskade Michele Orombelli i det han intrådde i hennes rum, och sålunda lemnade domstolen, som dömde båda till döden, de enda bevis, på hvilka anklagelsen för åktenskapsbrott stödde sig. — Nå vål. hvad var det för ondt deri? kåndes de icke skyldige och blefvo de icke såsom sådan dömde och afråttade och allt detta på det ordentligaste och lagenligaste sått i verlden? BS — Sedan du förslåsat den lån, som denna snygga handling inbragte dig, blef du soldat, uliade den odekante. Nu hände sig en gång — det år för ungesär ett år (sedan — att en fiendtlig öfverste, som tillfångatogs på slaglältet, afvåpnad och sängslad anförtroddes