Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1852, sida 1

— ————— —————————————————— o—Ja verkligen, och den mindre af dem, en al de ringare klasserna. år mig icke obekant. — Vid Jupiter, utropade Bramante, det är den uslingen Gabrino! Ack, om jag ester vårt intåg får tag i honom, så skall jag lära honom den respekt, som han måste visa er. U Låt den der karlen vara, Bramante; han år inte vård, att en så tapper man som du bryr sig om honom. — Må vara; men då skall jag ge den unga wannen med röda plymen en lexa. — Det lönar mödan att sysselsåtta sig med honom, och jag skall låta honom dyrt få betala denna osÖrskåmdhet. Han stär der orörlig som en stör, ja, jag tror tillochmed att jag Ser ett föraktligt leende på hans låppar. Åh, dig skall jag nog träffa igen, min gosse. De hade nu kommit fram till triumfbågen. Alla Carmagnolas följeslagare höllo sig tillvaka för att först låta honom rida genom bågen, hvilket han också gjorde, under det att hans panna strålade af en ådel vårdighet. Liktidigt hördes en krigisk musik, ropet: slesve Carmagnola! skallade ånyo, och alla buketter och kransar, som fruntimren höllo i beredskap, slögo ned framför den unga hjelstens ståtliga håst.