men i fulla kraften af sina moraliska och sysiska förmögenheter; han år förundransvärdt hemma i alla slags frågor, bekänner sig till de mest liberala principer, har en manligt kraftig våltalighet, på en gång behaglig, dfvertygande och bevisande. Hvad som i synnerhet bör göra honom omtyckt af det sanna framåtskridandets vånner år, att han nåstan år den enda, som i alla dess logiska konsequenser adopterat de stora regeringsPrinciper, hvilka sir Robert Peel tagit till råttesnöre får sina handlingar vid slutet af sin bana, så full af lårorika exempel; att sir James Grahams karakter år oss en garanti, att, om han företager sig realiseringen af sin berömda måstares ideer, så skall han göra det djerft, kraftigt och utan någon inskränkning. Framtiden skall visa oss hvilken roll som år honom förbehållen. De senaste kånda resultaterna hafva några framstående punkter, hvilka jag anser förtjena omnåmnas. Hr Chisholm Anstey, för kort tid sedan en dådlig fiende till lord Palmerston, men nu hans trogna Achates och största beundrare, har blifvit på platsen i Bedford och upphört att deltaga i Parlamentet. Hr Richard Brinsley Sheridan, deputerad får Dorchester, år sonson till den berömda talaren af samma namn. I Finsbury, en af Londons förståder, blef hr Wyld, den vålbekanta geografen och ågaren af det berömda geografiska etablissementet och af den ofantliga globen i Leicester-Sqvare, förut deputerad för Bodmin, icke återvald, och hr Thomas Duncombe, denna omtyckta demokrat, en slags Mirabeaupetit-mattre, erhåll, ehuru han blef återvald, mindre antal röster ån alderman Challis, en okånd notabilitet, som instålde sig med ropet: ned med papisterna! I Southvark, en annan valort i London, figurerar sir William Molesworth, en man med stor talang och med en lysande framtid får sig, ledamot af underhuset sedan många år tillbaka, reformator af kolonierna, våltalare, litteratör, med ett ord, ett af underhusets ljus, lågre på vallistan ån hr Apsley Pellett, en okånd uppkomling, utan talanger eller kunskaper, och vald endast genom det inflytande, han i egenskap af kristallsabrikant förskaslat sig i förstaden. Hr Walter, delågare i Times och dirigent af samma tidning, blef åter deputerad får Nottingham, hvilket han representerade i nåst föregående parlament, men han har upphårt att befinna sig i spetsen af listan, der nu i stållet befinner sig en hr Strutt, ex-whigminister, och chef för en af de stora manusacturist-samiljer, hvilka den höga tory-lorden John Manners affekterar att kalla bomullslorder. Oldham har valt en son af den gamle William Cobbett, på sin tid en af våra fruktansvårdaste pamflettskrifvare och deputerad för samma valdistrikt. I Lord Palmerstones återvåljande i Tiverton år en håndelse utan politisk betydelse; deremot år hans tal, utom den humor som exsekreteraren för utrikes angelägenheterna förstått att inlågga deri, icke utan vigt. Ingenting i detta loftal, låter ana åt hvilket af de två stora partierna dess författare lutar, då tories öfvergisvit protektionssystemet och whigs gerna vilja gifva sig ut för konservativa resormatörer. Också gör sig Moning Chronicle mycken men fruktlös möda, att af den ädle viscountens tal draga den slutsatsen, att han icke kan förena sig med Derby-regeringen, Dessa åro de observationer som de sista valen gifva vid handen; jag skulle vilja gifva dem en klarare form, men det år mig för ögonblicket omöjligt. Allt hvad som hittills passerat bestyrker den opinion, som jag redan haft tillfålle att yttra, att det nya parlamentet kommer att få ungefår samma utseende som det gamla. Det ministeriella partiets styrka ligger i