Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1852, sida 2

2— 2444—4 42 1444 ven 2 2 tullsrågan gifvit efter för Österrike. Inrikes Nyheter. Götheborg. . Förinnan lagmansoch kämners-rätterne i riket upphörde förspordes ofta, och sådant med skål, klagan öfver det långvariga råttegångssått, som blef eu följd af de många instancer den råttssåkande hade att genomgå, innan han kunde erhålla slut, mängen gång! mål af ringa vigt. Med elädje emottogs derför underrättelsen om dessa domstolars upphörande; men månne något steg framåt derigenom blifvit taget? Gerna skulle vi vilja besvara denna fråga med ja, dock år tyvärr sorhållandet ej så. Härigenom vilja vi ej hafva uttalat den åsigt, som skulle vi önska ett återgående till det gamla utan endast visa, att ehuru instansernas antal blifvit minskadt, tidsutdrågten likväl tortsar. I synnerhet är det beklagligt med lagskipningen på landet, der mål al aldrig så litet invecklad beskatlenhet ofta fortfara under loppet af flera år innan de blifva afgjorda vid härads-råtterne, och, sedan man åndtligen lyckats der ernå slut, måste man antingen vara nåjd med resultatet, eller ock förbereda sig på, att. derest man söker ändring i hofrätterne, flera år åtgå innan desse domstolar pröfva de mål, som dit inkomma. Orsaken härtill kan ej gerna sökas i annat ån dels fel i lagstiftningen, som ej söreskrifver strängare ansvar för otillbörlig tidsutdrågt, och till fålje håraf, det godtycke som vid behandlingen af rättegängar gjort sig gållande hos en stor del af vår domarekorps, som, synnerligast visar sig uti, snart sagt åndlösa uppskof oftast utan synbar anledning om icke de ökade inkomsterna af protokollslösen och slutligen deri, att antingen de arbetande divisionerne inom hofrätterne åro otillräckliga, eller och ledamöterne deri ej sullgöra sina skyldigheter och arbeta med den energie som erfordras. Följden blifver emellertid, att den fattige, sållan utan uppoffringar, som oftast öfverstiga dess förmåga, måste endera aldeles efterskånka sina mest uppenbart lagliga rättigheter, eller ock vänta på erhållande af en råttvisa, som ofta allt för sent blifver honom tillerkånd. På detta sått blifver det alltid en lått sak för den bemedlade att tilltvinga sig en fördelaktig förlikning, eller, om sådan ej kan åstadkommas, uppehålla sin råttegång så långe, att den obemedlade motparten ej förmår fullfölja sin råttvisa talan. Vi kunna derför ej underlåta att uttrycka den önskan det underdomstolarne måtte med mera nit påskynda målens fortgång och hofrätterna med mera kraft uppfylla sin beståmmelse. Angf. Halland, som långe väntats. ankom hit i går eftermiddag. HUr 6. Dahlquist jemte fru Westerdahl och br Lundberg väntas till vår stad, får att hårstädes nåsta fredag gifva en musikalisk-dramatisk representation. Öfverståthållare-embetet i Stockholm har, enligt hvad tidningen -Upsala beråttar, gifvit majoren vid Lifgardet till håst, Oxehufvud, resepass till utlandet. Oxehufvud var dock anklagad vid krigshofrätten för städ ur kronans förråder. Det ser bra besynnerligt ut, att han kunnat erhålla pass till en utlåndsk resa, då ett så beskaffadt mål emot honom var anhångigt. Denna resa med thy åtföljande omståndigheter söreter mycken likhet med den ännu i friskt minne varande Ungbergska skandalen. Vederbörande tyckas icke besinna hvad allmänna moralen mäste lida af de knuflar, som den ena gången efter den andra tilldelas henne genom deras blundande för de brott, som begås på samhållets höjder. Man kan icke annat ån förundra sig öfver