Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1852, sida 2

HUNDS ÅSKådIISA ef vt SAMTID eT ve SKJGMU LA lunda de undre lagren på ändarna, likasom hela det ofversta hvarsvet sålunda skyddar de undre. En mängd andra försigtighetsmått tagas deremot, att ej stänger med sodrot kunna nedblåsa: pinnarna vätta mot norr och liggstängerna hvila mot ståstolpen ganska såkert i storm. hljest såttas ock diästölparna så, att bvarannan af dem vänder pinnsidan mot norr, hvarannan mot söder. Bönderna hafva sina hässjeplatser nåra intill sina gårdar, ju närmare tlröskladan dess båttre. Den nyskurna såden, på åkern bunden i lagom stora band för att fylla, men icke packas emellan stångerna, hemköres genast efter skårningen till håssjeplatserna, der den å håssjorna uppsåttas. På andra orter der såd håssjas, plågar den uppsåttag obunden, men då härigenom lätt hånder, att den obundna såden så vål vid borttagningen, som uppsåttningen omtraslas, så att axåndarne icke erhålla samma rigtning, år det onekligen försigtigare och åndamålsenligare att binda såden, innan den uppsåttes. Uppsåttaren har ock låttare att emottaga och ordentligt upplågga ett band, ån ett fång obunden såd. Bindningen medför således i det hela snarare tidsvinning, ån tidspillan. Så långe uppsåttaren beqvåmligen råcker upp, står han på marken, tager sjelf banden och upplägger den på hässjan. För de öfre stångerna uppstiger han på en bånk eller stege, lagom hög för att nå den öfversta stången, och betjenas då vid upplågeningen af en handtlangare, som med en tjufva råcker honem banden. Uppsättaren lägger midten af bandet öfver stången och nedtrycker det något mot axändan, så att det emot södern får ett lutande låge. Banden låggas så tålt att de, utan att packas, qvarhålla och skydda hvarandra. Om banden blifva för hårdt packade, hindras torkningen. -En vanlig Sollerbhåssja har 5 krakar, motsvarande tvenne stänslänsder. På en sådan håssja med 24 stänger upplägges cirka 360 band, hvarje band så stort. att det per medium plågar lemna en half kappes åring, eller hela håssjan netto 6 tunnor. Dylika håssjor begagnas vanligast sör korn och blandsäd, som är socknens husyudsakliga säde. Dock plåga de åfven anvåndas för råg, då likvål den försigtigheten serskildt iakttases, att axändarne af den såd, som upplåggas på den understa stångraden, får hvila på en framför anbringad, på i marken nedgatta klykor upplagd stångrad, som hindrar axändan att salla ned på marken. Fördelarne af nu beskrifna hässjningsme thod, som skiljer sig från den vanliga hufvudsakligen genom håsjans lutning, består deruti, att axåndarne å hvarje nedre stång: rad åro skyddade af den öfre stångradens band undan får undan ända till den ölversta, som under långvarig nederbörd år ensamt utsatt för dess menliga inverkan. Det år tydligt, att ju högre håssjan göres, desto båttre blifver den sådesqvantitet, som af betäckningen på den öfversta stängraden skyddas, hvilken betäckning då den skadas, kan serskildt tröskas eller åt gödboskapen otråskad uppstillas. Såden på stängerna under den öfversta kan, utan märkbar skada, uthärda det mest envisa och långvariga regn, förutsatt nemligen att vid uppsåttningen den icke redan år af regn genomdrånkt och att stångerna då icke varit sura, i hvilka fall det hånder, att banden mögla öfver stången, iy ehuru axsidan år vånd mot det väderstreck, hvarifrån hår å orten nederbörden vanligast kommer, blifver dock afrinningen genom håssjans lutning så påskyndad och i ösrigt så beskaffad, att den icke kan åstadI komma någon märkbar skada. Ofördelaktigast vore ett långvarigt nordanregn, då regnvattnet skulle indrifvas i de öppna halmpiporna och afrinningen på denna sida genom den hår motsatta lutningen hindras. Men hår i orten kommer sållan regn med denna vind, åtminstone icke något längvarigare. Deremot beråknar man, att på hösttiden starkt nordanvåder, utan regn, förr eller sednare skall intråffa, och kommer det ofta med håftig storm, som plågar hålla ut minst tre dygn, sedan det en gång börjat. En sådan storm, som blåser in i de öppna halmpiporna, år för torkningen synnerligen gynnsam, emedan den gör såden torr både i ax och halm, hvilket sednare år lika nådigt, som det förra, om den icke skall taga vårme i ladarna och fråharhatoen derigenom skadag —