Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1852, sida 1

— — — — —— , sekreteraren med sötsur min. Allt hvad jag vet om honom är, att man vid belägringen af Monza förestälde er en soldat, som räddat lifvet på en af edra bröder; som nu är död, och att ni gjorde denna soldat till öfverste. Sex månader derefter träffade ni honom på en resa genom edra stater i Piacenza och utnämnde honom der, förundrad öfver hans bragder, till öfverbefälhafvare för er arme och till gaefve af Carmagnola, som jag hört skall vara namnet på hans födelseort. Hvad han varit innan han egnade sig åt krigareyrket, derom har han, som man säger, iakttagit den obrottsligaste tystnad, och ni nådigaste herre åtnöjde er dermed att han hette Uberti. Från den tiden bar han utmärkt sig i er tjenst. Han har tågat från stad till stad och öf verallt med stark band planterat edra fanor. Men det var hans pligt; hvar och en annan i hans etälle skulle hafva gjort detsamma, och Milano, hvilket liksom jag endast känner honom ryktesvis smy kar sig med olommor till hans ära! Men jag vill fråga, hvem har väl lyftat honom till denna höjd annat än Ers Höghet? Hvem skulle väl tänka på den fattiga Uberti, om icke hertigen af Milano gjort sig mödan att tillropa sitt folk: Buga dig, ty det är en stor man, det är grefven af Carmagnola som kommer. — Titlar har jag visserligen aifvit honom, sade Philip Maria, men hvad hans snille beträffar — — — Åck, signor, sade Gambuzzi, hvar ligger den stora förijensten i segren, när man har framför sig den förskräckelse, som redan namnet Visconti utbreder? (Forts.)