Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1852, sida 1

— — Ack, ropade Peppa ytterligt glad, han är således icke sårad? — Lika litet som jag, signora. Höga jubelrop, hvilka plötsligt höjdes från ena ändan af torget, förkunnade hjeltene ankomst. II. Prinsessan Bianea,. Folkets jubelrop hade framträngt ända till estraden, der hertigen och hans hof befunno sig, och der väckt många olika känslor, ty om också grfeve Carmagnola ägde många vänner vid hofvet, så funnos der äfven bittra fiender till honom; ty som vanligt drager snillet likt en oveksbringande magnet hat och afund till sig. Men af hvilken art också aomligas beundran och andsas fiendskap med dagens hjelte var, så tego alla passioner och böllo sig klokt nog tillbaka, till dess hertigen sjelf genom ord eler tecken tillkännagifvit den sinnesstämning han hyste mot den man, som på ett så underbart sätt utvidgat hans land och förökat hans ära. — Nå ändtligen, utropade Visconti med en missljudande stämma, som fullkomligt passade till hans afskyvärda anletsdrag, der kommer då vår kära grefve Carmagnola, vår stora fältherre! Ja, svarade Ericcio lismande, den stora fälthern, det vill säga genom Ers Höghets allsmäktiga vilja. — Tyst, tyst, sade hertigen med ett besynnerligt leende. Ni bar någonting emot honom, Ericci .. — Huru skulle jag kunna hafva någonting emot en menniska, som jag aldrig i mitt lif sett förut? svarade