Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1852, sida 2

—242— ——— — Cabrino, sade en man af folket till soldaten, håll din tunga i styr, hår finns mer: ån ett af hertigen besoldadt öra — lita på det. — Det har du rått i, svarade Gabrino, men om jag såger, att signora Bianca, vår ådle, fruktade hertigs dotter, drag för drag liknar sångerskan Azoletta — hvad gör det? hvad bevisar det? Ser man icke alla dagar barn, som icke hafva minsta spår af likhet med sina mödrar? År det signora Biancas skuld, att ingen likhet fins mellan heune och hertiginnan Beatrix? Utgår detta någon grund, att tro de dumma rykten som i detta hånseende plifvit utspridda? Men eftersom vi tala om signora Bianca, huru kommer det till, signor, att en så ung, vacker och vålvåxt kavaljer som ni icke genast riktat sin uppmårksamhet på henne? Se bara, hvilket behag, hvilken ådel hållning! Når man ser denna så unga och vackra flicka med sin hvita drågt ibland dessa genom ålder och laster utmårglade mån, kan man icke annat ån likna henne vid en dusva, som sörirrat sig bland en mångd gamar. Den unga mannen riktade sina blickar till den del af estraden, der prinsessans vackra profil strålade som en lysande punkt, och man kunde lått se på hans drag, att en i