Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1852, sida 2

——————— — Nå så följ mig, vi skola snart trånga bort honom. AA— — — Ack hvad du är narraktig. Åscaniol Huru skall du bära dig åt för att få honom till en sådan uppoffring? — Följ du bara mig, kan känner mig icke, men jag kånner honom; det år Peraldi, vården på vårdshuset -Blonda Phorbus-, och jag vet ett förtråffligt medel att köra bort honom. — Ah! ropade Ascanio plötsligt, i det han höjde sin gälla röst så mycket som möjligt och derigenom ådrog sig de kringståendes uppmärksamhet, vi hafva nyss sett den berömda Carmagnola! Han rycker just nu in ll i staden och år hår inom en halftimme. Ack sådan herrlig anblick! han år omgifven af sina tappraste officerare, men olyckligtvis åro icke alla med, som gingo ut i striden. Många hafva stupat på slagfåltet, andra hafva der qvarlemnat en arm, ett ben eller ett öga — med ett ord, få återkomma sådana som de gingo ut. (Forts.)