Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1852, sida 1

gåfvo boningen ett klädt utseende; och bien förlänade med sin sjungande verksamhet, ett glädtigt drag åt den djupa ensligheten. Falten rundtomkring hade också vid denna årstid antagit en egen slags skönhet. De voro i sanning förgyllda med blomster, hvarmed det korta men fina gräset var tjockt beströdt. Äfven en främling kunde, vid en sådan tid, finna behag i detta afskilda ställe. Blomstren böljade i myriader, och i de rikaste färger, för sommarfläktarne: luften och bimlen klara och blå, och lärkorna i hundratal högt öfver hufvudet, lisvande hela rymden med sin glada musik. För dem, som finna behag i djertvare och mera pittoreska naturtaflor, utsträckte sig en half mil från huset, en vild dal, omslutea af böga klippor, och med en strid klar ström, skön nog att förtjusa ifven de varmaste älskare af det romantiska. Pilmans tillhörde likväl icke den poetiska och pittoreskkära klassen. De voro okonstlade och fromma diciplar af George Fox, och hade, genom lång vana, och genom minnet at Många lugna och lyckliga der tillbragta dagar, vunnit en stark tillgifvenhet för sin vistelseort. Den gamle förpaktaren var nu blifven en smula krasslig. Kheumatismen, en följd af utsättningen för det kalla, angripande regnet i denna högländia trakt, hade, till en viss grad, gjort honom till krympling. Å Han kunde ga Omkring på sin farm, med tillhjelp af sina två starka käppar, men han kunde icke mer bestiga sin häst; och hans tvenne söner, nu i sin första ungdom, befriade honom från nödvändigheten att besöka marknadsplatsen. Hans längsta resor, numera, gällde sammankomsterna med hans trosförvandter; dessa färder kunde ban på intet sätt förmås att underlåta, och fullbordade dem i sin stora kärra, körd af hans hustru. Mistriss Pilman, en äkta typ för landtboqväkerskor af sista generationen, besökte marknader, mötes