Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 3

nyuppsunna små kapporna (mantelets, hvilka, utsirade men upphåjat broderi, åro särdeles vackra. kättegångsoch Polissaker. I går fortsatte poliskammaren ransakningen, angående det af drängen Ludvig Bengtsson i Mölndahl och månadskarien Olof Johansson föröfvade tillgrepp af råg från handlanden O Andersson. Några personer afhördes nu, hvaribland handlanden S. Anderssons bodbetjent, hvilkens berättelse, med få af särskilde omständigheter beroende afvikelser, öfverensstämde med den hans husbonde förut afgifvit. Målsäganden Andersson, som vid förra ransakningstillfället förband sig att till detta ha verkställdt inventering af sitt spanmålslager, för utrönande af tillareppeta omfång, hade nu företagit en dylik och deraf erhållit det resultat, att af lagret, som för 6 månader sedan magazinerades, och som då utgjorde 100 tunnor, vore 75 tunnor borta, som icke kunde redovisas. Han anslog således sin förlust till 5hÅ tunnor, enär tvenne kunde antagas ha försvunnit såsom undermå!: och skulle dessa 534 tunnor ha blifvit målsägaren frånhände genom olofligt tillgrepp, för hvilket han i första rummet hade skäl att misstänka månadskarlen Olof Johansson, hvilken ock genast efter inventeringen blifvit skiljd från gin tjenst bos målsägaren. Poliskammaren remitterade härefter målet till rådhusrättens andra afdelning, och förordnade att Ludvig Bengtsson skulle i stadsbiäktet qvarblifva. Handl. S. Anderssons bodbetjent, genom hvars tillgörande stölden blifvit upptäckt, tilldelades belöning af poliskassan. — Kommissarien Andersson hade till poliskammaren i går instämt f. d. sjökaptenen A. Lange på Klippan, i påstående om ansvar å honom sör det han gifvit ryska marinmatrosen Kusenzoff på loggerten sOranienbaum knut. Då målet påropades infunno sig såvål Lange som å målsägandens vägnar, ryska konsuln härstädes, br O. Ekman, på grund af uppdrag från expeditionens chef baron von der Recke. Kapten Lange beskref tilldragelsen ungefår sålunda: att den 12 dennes hade några arbetskarlar samt bokhållare Westberg kommit till Lange och omtalat att en ryss? höll på att å ett aftråde våldtaga en flicka, som tycktes vara omkring 14 å 16 år gammal. Lange uppbragt häröfver, hastade genast till angifoa stället, der ban ock verkligen påtråffade ryssen och flickan, den senare gråtande och blodig i ansigtet, som var rifvet, och hvilken blessyr Lange trodde ha tillkommit under försvaret af hennes oskuld. Flickan flydde genast vid Langes ankomst, hvaremot ryssen stannade qvar, men sedan han kommit ut på brobänken vid Klippan hade Lange med en fin manilladasgg tilldelat ryssen 6 å 7 slag öfver ryggen och derefter lillkallat befålet på Orani-nbaum, och får det på tyska beråttat händelsen. Upplysande äfven Lange att då ryssen antråffades tillsammans med flickan, hvars namn och hemvist änau icke kunnat fås reda på, var ban upprörd och hans klåder i oordning. Konsul Ekman upplyste hårefter att Kusenzoff gjort sig känd hos sitt befål för ett sedligt och stilla uppförande. Då några vittnen vid detta tillfålle icke varit inkaljade och flickan ännu icke kunnat antråffats, utstållde poliskammaren målet att den 22 dennes åter företagas. 3— Båtkarlen Lars Eriksson i Haga tillhandlade sig af en bondhustru, Kajsa Rosengren från Östra Derume i Wiske hårad, ett par nya skor, för hvilka han betalte 2: 8 rgssedlar, men, emot hustruns bestridande, tog han på köpet åfven ett par barnkångor, som voro instuckna i skorna och med hvilka han springande aflågsnade sig. Nu bar bemålte Eriksson en fåsteqvinna, enkan Johanna Svensson, hvilken bor tillsammans med honom och till hvilken ban skånkte kångerna. Under tiden hade hustru Rosengren anmålt tillgreppet, och då håndelsen sogat sig så, att en poliskonstapel dessförinnan mött Eriksson på v-gen till sitt hem, medhafvaode skoplaggen, blef det icke svårt att få reda på hvem som föråfvat tillareppet. Erikscon greps således samma dag och insattes i poliskurran. Om fåstmannens missåde hade emellertid enkan Svensson fått nys, hvadan hon beslöt stt genast undanrödja beviset på hans brottslighet i det hon uppbrånde kängerna, hvilket hon åfven tillstod vid hos henne anstålld visitation. Förhör hårom förevar i går uti poliskammaren. dervid Eriksson vål tillstod att han endast handlat skorna mot 13 daler, men trodde likväl att kängerna voro i köpet inbegripna. Hr polismäst: Men du såger ju, att du endast köpt skorna, och på dem prutat pris — huru kan du då påstå, att kängerna voro iobegripna i köpet? Eriksson: Jo! se det år ju klart, att varan som Jag höll i handen var min, når jag hade käpt den, och då kängerna lågo i skorna, så måste de ju tillböra dessa. Enkan Svensson, tillfrågad om orsaken, hvarföre bon förstört kångerna, uppgaf att bon ansåg den preQA