Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 1

nola taga plats tillochmed på sina berömda såltherrars stol, sedan hertigen af Milano beklådt honom med titel och vårdighet af Doge. Sjelfva Venedig, den så rika och måksiga staden, tänkte med sörskräckelse på den möjliga utgången af en strid, som man nåstan bestämdt kunde förutse, når man kånde viscontis åregirighet, och hvars följder med en sådan motståndare som Carmagnola, kunde blifva fruktansvärda. Iuagen i Milano hade ännu sett denna berömda anförare, som vid belågringen af Menta utmårktes af hertig Visconti, och hvilkene namn — fruktadt af somliga och beundradt af andra — då genljöd öfver hela Italien. Några påstodo, att han hårstammade från en af de ringaste folkklasserna, andra dermot påstodo, att hans själsöfverlågsenhet, mångstdigheten i hans kunskaper och det upphöjda i hans karakter voro såkra bevis på en hög börd. Koriligen, allt som rörde honom var hemligt och obestämdt, och nyfikenheten, för hvilken han isynnerhet hos fruntimmerna var föremål, blef så mycket större, som det fanns en punkt, öfver hvilken alla underråttelser med förundransvård noggrannhet öfverensståmde, nämuligen att han ännu var en myeket ung och vacker karl. Under det man så afvaktade segrarens an