Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 1

meligen ung — ty han tycktes knappt var: 28 år gammal — hade dock hans manlig vackra och förnåma drag ett omisskånnelig uttryck af allvar och djupsinnighet. En röd plym, som lutade mot! hans skul. dra, bidrog dessutom att väcka uppmärksamheten på honom. Han hade stållt sig bakom en af triumfbågens pelare, som höjde sig mellan honon och estraden, hvarpå Visconti och hans hot thronade. Tid efter annan lutade han sig ned något, för att kasta en blick till denna punkt, dock med stor försigtighet, liksom om han fruktat att blifva bemårkt af de personer, dem han betraktade. Folkmassans qvickheter hade hittills ånnu icke sörmätt framlocka det ringaste leende på hans låppar, men med synbar uppmårksamhet lyssnade han till allt, som yttrades om hertigen och hans omgifning. Stundom nedlåt han sig att rikta en fråga till den man, som så noga tycktes kånna hertigens hof, och den tillfrågade, icke litet smickrad af att se sig tiltalad al en så förnåm person, skyndade sig hvarje gång alt svara så utförligt som möåjligt, — Således, sade mannen med den råda plymen, år den der herrn med den värdslösa klädseln, han som har sin barett så djupt nedtryckt öfver Ögonen, och af hvilken man