utan åfven för tredje gången kallade sig vid annat namn, denna gång, som orden filio, det verkliga och råtta namnet. podlismästaren: Men du har ju erkänt. att du tasit duken — och hvarföre har du uppsifvit falska namn om dig? det der tyckes temmeligen påtagligt bevisa att du år skyldig. Johansdotter (i en jemrande ton): Båste herrar! pröfver rått och rarsaken samvetet, så skolen j få förnimma, att jag talar sanning. Pulismåstaren: Duken fanns ju in på din kropp vid visitation, huru kunde den komma dit, utan att du visste derom? Jonansdotter: Jo! dermed tillaick så, att en annan för mig obekant qvinna, som tillika med mig stod vid disken, stoppade duken under min schawl, medan jag vånde ryggen åt henne. Polismåstaren: Å prat — det der år ju bara dumI ma bistorier. — Målet remitteras nu till rådbusråttens andra afdelaing och du skall emellertid afföras till stadshåktet.