arbeten i tysk öfversättning. kåttegångsoch Polissaker. Sistlione Måndag var ett större slagsmål med ty ätftöljonde bullersemma uppträden, hvilket timat natten till Söndagen den 11 dennes å Köpmansgatan, föremål för undersökning hos poliskammaren. I en lokal vid denna gata finnes et: herberge, uti hvilket tillstållts ett gille. Sedan åtskilliga skålar bhfvit tömde och vederbörligen besvarade, började ångorne af den rykande punschen att göra sin verkan, och glädjen som stod högt i taket, var redan vid midnatten så hörljudd, att de kringboende grannarnes sömn deraf stördes och desse yrvakna rusade till fönstren. Några af grannarne hade, då ovåsendet från gillet nått sin kulminationspunkt, vidtalat de på gatan posterade nattväktare att tysta på sridstörarne, hvilken uppmaning nattvåktarne vägrat hörsamma, emedan de dertill icke ansågo sig beråttigade, då skojet fördes inom hus. Emellertid hade rotmåstaren Olsson kommit tillstådes, och under det han midt för herberget, utdeJat behörige order åt nattvåktarne, att bålla sig i beredskap, för den händelse, att gillesbröderne singe lust att förflytta oväsendet ut på gatan, hade en af desse kommit ut på gården, hvars portar till gatan stått Öppna, dervid han, utan anledning, med otidigheter ösfversallit nattväktarne, som bland annat hugnades med titeln (korså eller -palt. En annan af bröderne hade äfven tillkommit och då han, något nyktrare ån kamraten, förebrått denne det oskickliga i hans beteende, blef denne desperat och högg den andre för -truten. Den sålunda förfördelade tilldelade nu i sin ordning den andre qvitto, så att denne ragglade in åt gården, der slagsmålet med Ökad ursinnighet fortsattes. Nu tyckte nattväktarne, att deras tid var kommen att upptråda som mellankommande part, hvadan de begåfvo sig in på gården för att skilja de stridande åt. Under tiden hade flera af gillesbröderna kommit till tummelplatsen och deltagit i slagsmåtet, och visade sig i synnerhet en af dem, som en ifrig förfåktare af gillets kränkta helgd. Han blef likväl snart afväpnad af flere tillstådeskomne nattvakter, med hvilka åfven en handlande inkommit och förklarat) sig för dessas parti. Den afvåpnade kåmpen, den vi ville kalla R., asfördes härester till poliskammarens vaktrum såsom försoningsosler för gillets synder. Han insattes i sinkan, enär han af vaktnafvande polisbetjeningen var okänd, men blef efter en half timmes förlopp srigisven, sedan en br N. gått i borgen får hans person och ordentliga instållelse hos poliskammaren. Såvål rotmåstare Olsson som flere andre nattvåktare hade i bataljen erhållit flera slag och sparkningar, likvål utan serdeles svåra blessyrer. Vid förhöret i Måndags påstod R., att han under uppförandet till finkan blifvit slagen och fått sin rock sönderrifven af nattbevakningen, hvilka uppgifter, eburu flere vittnen derom blifvit afgörda, likväl icke kunde bestyrkas. Derimot intygade vittnena, att R. uppfört sig ytterst vildsint, och att han tilldelat såvål Olsson som andra nattvakter slag och sparkningar. Målet remitterades hårefter till stadens rådhusrått, enår slagsmålet förösvats å gård. — En hustru, vid namn Sofia Johansdotter från Bramserud i Inlands Fråkne härad, kom hit till staden för att från härvarande sattigbarack uttaga ett barn till uppfostran — och hade, sedan hennes ansökän blifvit beviljad, i förskott på uppfostringsbidraget uppburit 13 rdr 16 sk. bko. Försedd med denna kassa begaf bon sig till nya salutorget, för att i dervarande bazarbodar tillhanala sig några tyger och dukar. Händelsen förde henne till den bod, som poliskonstapel Löss hustru förestår, bvarest hon först frågade på några silkeseller bengeldukar, hvilka till ett antal af tre blifvit framlagda på disken, och under det hon prutade pris å en af dem bad hon Löfs hustru från en hylla nedtaga ett klådningstyg, som hon sade sig vilja kåpa, och i det hustru Lof vånde sig om för att efterkomma hennes begåran, knep hon en af bengaldukarne och stoppade den på sig. Tillgreppet upptåektes dock genast och vid anstålld visitation fanns duken på henne. Hon blef derefter uppförd till poliskammarens vaktrum, bvarest hon om sig uppgaf faiskt namn, men erkände likvål tillzreppet. 1 förrgår anställdes förhör med henne uti poliskommaren, der hon icke allenast förnekade tillgreppet,