Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1852, sida 1

praktfullt skimmer af guld och purpur Öfver landskapet. Den annalkande natten gjorde de i luften svåfvande vållukterna ännu mera doftande; pommeranstrådet nedgjåt ett ljust bedöfvande arom Öfver de båda ålskande. Det var ett stålle omgifvet af dessa onåmnbara njutningar, hvilka uppfylla själen med oåndlig glådje och klarhet. Sedan de slutat sin bön, satte de sig och beundrade ånnu långe himlens och jordens skönheter, hvilka alltid utveckla samma och dock hvarje dag nya behag. Ändtligen skijj des de från hvarandra med bjertat uppfylldt af glådje och hånryckning. i Följande dagen redan i dagbräckningen gick Francesco ut och irrade omkring mellan bergen. Till Michaelas förvåning sörblef han borta hela dagen och återkom först vid måltidstimmen. Han var ånnu allvarsammare och slutnare ån föregående aftonen. Med lugn hjertlighet tilltalade han Michaela, hvars hjerta sammanpressades i bröstet, liksom om hon anat en stor olycka. Efter måltiden gick hon till den nåra gården liggande allden i hopp att Francesco, efter sin långa bortovaro, med begårlighet skulle taga tillfållet i akt, att åndtligen en gång få vara ensam med henne. Men Francesco stannade qvar hos sin sa