Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1852, sida 1

Grefve Carmagnola. af Mole-Gentilhomme. Prolog. Kapiten Bramante. (Forts. fr. n:o 159.) — Den unga flickans panna hade plötsligen blisvit purpurröd, och hennes hjerta klappade häftigt. — Min far, sade hon med darrande stämma, i det , Ä a I hon pekade mot bergsfoten, ser dn der nere, mellan rönnträden ? — Jag kan inte se så långt, min dotter; men hvad tror du dig se? En karl, som kommer uppför berget, och han tyc kes känna mig. -— Ja, ja — det är han! Jag bedrar mig inte, det är ban! — Och utan att vidare yttra ett ord, ilade hon utför gångstigen. Gubben såg leende efter henne då hon med hjortenI snabbhet flög mellan buskarna, hvilkas grenar hon undanböjde med händerna. Sedan han några ögonblick förlorat henne ur sigte: såg han hennne åter komma upp för berget, stödd på armen af en ung man, den han igenkände för sin son. De gingo långsamt, samtalade lifligt och vände sig oupphörligt mot hvarandra, likasom om de icke kunde blifva trötta att betrakta hvarandra.