Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1852, sida 3

Insändt och betaldt.) Det år markvärdigt nog huru penningeväldet allt mer och mer inom vårt fådernesland gör sig gållande; i och med det förtrycker den sig framåt arbetande medborgaren, och gynrar den rike på sine medmenniskors sista skärf, sig riktande lycksökaren; sökonde att i stoftet trampa den, hvilken vågar undandraga sig att offra på dess altare; det år mer ån vanarande för menskligheten och i synuerhet för svenska lagar och författningar, ait med dessa till städ, en person, emot hvilken mycket år att anmårka, kan utan laga risque antasta en annan, den der hittills visat en oklanderlig vandel, med äreröriga beskyllningar, hvilka obevisliga, i ett annat land skulle straffats med lifsstraff. På sådant sått har en fru vid namn Lindberg, antastat en hår i staden boende, bittills för en ordentlig vandel kånd person vid namn Rosenius, hvilken obemedlad och utan skydd, blifvit af benne på flerfalldigt sått inlockad genom en af hennes dotterson i flerfalldiga affårer: bvilka då de ej kunnat likt de flesta hennes egna, inbringa henne vissa procents ränta, nödgat henne, att söka störta den i hennes hånder fallne, Rosenius. Han har, prisad vare penningens välde, icke nog med skymfen af en laga ronsakning, blifvit oslentligen beröfvad sin enda egendom. nemligen sin heder och åra, hvilken för en obemedlad och utan penningtillgångar stadd person, år ganska svår att för nedrigheterbevera. Äfven når man vill från en opartisk synpunkt skårskåda saken, finner hvar en lätt ett någon enskild håmnd måste vara orsaken till den förföljelse Rosenius af fru Lindberg lidit: når man af de personer som känner honom och hans vandel begärt upplysningar, visar sig att han vandat hela sin föregående bana på det mest hedrande sått. Insåndaren, som personligen kånner fru L. och sett det uppfostringssystem bon anvåndt för att bringa sin dotters son till, hvad af bonom blifvit, har ej kunnat annat ån påpeka för ollmänheten dessa förhållanden, och att låta efter förmåga en stråle af råttvisans sol skina på den nedsvårtade; visst år att man utan penningar har svärt att försvara sin rått och att undandraga Sig en penningmenniskas förföljelse, men mähånda skall allmänheten, då den sett utslag i målet, erkånna, att icke ens penningen förmår att stäria den oskyldige. Masthuggsho.