Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1852, sida 2

VII. I Rergen. Carmagnola var då för tiden en liten by på sluttningen af ett berg, hvars branta klippor på ett pittoreskt och hänförande sått liksom inom en ram omfattade de halmtäckta hyddorna och de gröna trådgrupperna. Nedanför byn gapade en djup klyfta, hvars branta väggar voro beväxta med brokigt blomstrande buskar och plantor. Emellan dem slingrade sig, lik ett jåtteorm, en smal oregelbunden gångstig. I skuggan af ett hundraårigt pommeranstråd, bakom hvilket en liten hvit hydda låg undangömd, sutto tvenne personer, en gubbe och en ung flicka. De språkade med hvarandra och blickade derunder oupphörligt åt gångstigen som slingrade sig från bergets fot upp till dem. Gubben var Pietro Bussoni, Francescos fader. Den unga fickan Michaela, krancescos fåstmö. Michaela, en vacker flicka om femton år, var af medelstor, smårt och utomordentlig smidig våxt. I hennes oskuldsfulla blickar